Genrepet avklarat. Försäsongens sista träningsmatch slutade med vinst mot Oxie SK efter två mål av Anton Nilsson.
En regnig, händelserik och spännande drabbning på Ekevallens konstgräsplan avslutade försäsongen. Det var den fjärde segern av sju spelade försäsongsmatcher. Ser vi till förra året där vi bara vann en av åtta, så ser statistiken bättre ut i jämförelse. Känslan i laget är god, men nu när allvaret börjar och varje poäng står på spel, så betyder försäsongen i princip ingenting.
Dock var det ett styrkebesked av oss. Typiskt nog slarvade vi lite och hamnade i ett 0-1-underläge i paus. De hade mycket boll medan vi försökte kontra och i en av de tillfällena skapade vi också halvlekens farligaste målchans, när Nisse inte fick den träff han önskade från sin ytterposition till höger.
Men vi bestämde oss för att vända matchen i andra och reste oss på ett imponerande sätt. I den 70:e minuten snodde Elias Jakobsson åt sig bollen och passade fram till Nisse som denna gång inte gjorde något misstag. Han såg att målvakten inte stod rätt till och avslutade med bredsidan strax utanför straffområdet.
Nisse skulle få kröna sin insats med ännu ett mål. I slutminuterna, kanske tom på tilläggstid, slet han till sig bollen i djupet och ordagrant kämpade in bollen i mål. Så här… En lång utspark av Stoffe till just Nisse på fötterna, sedan kom en försvarare emellan och fick bollen, vår kämpe gav sig inte och vann tillbaka den, orken tröt när målvakten kom utrusande, Nisse slängde sig och fick foten på bollen som rullade retsamt framför en trött försvarare utom räckhåll.
Hade tryck på oss även i andra halvlek men jag tyckte vi redde ut det ganska väl. De hade inne en boll som vinkades av för offside. Beslutet tog x antal minuter att redas ut mellan domaren och den assisterande. Själv fick jag ta vårt videomaterial till hjälp och kan i efterhand förstå beslutet. Kan säga att det inte var lätt att förstå när det skedde. Sällsynt att kunna bli offside vid hörna, men det kan det tydligen. Något vi alla har lärt oss eller blivit påminda med. Man lär sig alltid något.
Ännu en gång har vi också blivit påminda om hur svårslaget lag vi är. När jag i min egen bubbla var relativt nöjd med ett oavgjort resultat, klev killarna fram och tog full pott i en ganska krävande träningsmatch. Det ska de ha all kredd för.
Också all kredd till er tappra själar som trots regnskurarna stod och bevittnade vår upphämtning. Hoppas ni alla är lika redo för seriepremiären som vi är. Nästa söndag står vi på Smörlyckans konstgräsplan, som förra året, för ännu en premiär. I år ska vi se till att inte lämna några poäng kvar. Väl mött!
/Murre
