Låt mig ta det viktigaste först. Jonas ”Dike” Einbjörn gjorde sin 700:e match och Fredrik Norén gjorde sin 500:e match för Genarps IF. Det skulle självklart hyllas, vilket också gjordes. Läs mer via länken.
Några rader om dessa två klubbikoner är enkelt att skriva. De är tidigt på plats och sist ut från träningar och matcher. Viker inte ner sig och deras platser i bastuligan är gjutna tills vidare. Det sistnämnda behöver nödvändigtvis inte ha något samband.
Minst sagt bastuhett var det i lördags. Det var extremt varmt väder och på andra sidan planhalvan stod Charlo, ett s k direkt motstånd sett till de båda lagens tabellplacering. Med andra ord blev det en tuff och svårspelad match.
Vi fick en trög start där vi inte kom åt dem, och kändes lite passiva. De fick komma runt och hittade rätt mellan våra lagdelar. Men när vi väl kom upp runt deras straffområde skapade vi också heta målchanser, så chansmässigt tycker jag det var ganska jämt.
Vårt ledningsmål kom efter 24 minuters spel. Ett fint anfall som resulterade i att Alex Nilsson spelade fram Marcus för ett kliniskt avslut.
Precis i inledningen av andra halvlek var vi inte vakna, tyvärr för många som stod och sov, för att tala klarspråk. Det mynnade ut i en straffspark emot oss. Bollen gick i mål och 1–1 var ett faktum. Kämpigt värre.
Även 2–1-målet var väldigt trist att släppa in. I den 54:e minuten fick de frispark strax utanför vårt straffområde och ställde upp med två skyttar. Det syntes väldigt tydligt att den ene av dem skulle sättas upp för skott, men det var ingen av oss som bröt ut och gick dit. Det kändes billigt.
Men vi kämpade på och visade att vi är starka. Med kvarten kvar av ordinarie speltid dunkade inbytte Oscar Lindkvist in 2–2 efter hörna av Mackan. Vi skapade lägen för att kunna göra ytterligare mål, men det ville sig inte riktigt.
All eloge till killarna för insatsen. Det är viktigt att känna stolthet även om det kändes surt direkt efter slutsignalen.
Jag hade absolut inte skämts om vi hade vunnit, men 2–2 är nog ganska rättvist.
/Murre
