Vi visste att det skulle bli en tuff match. Så blev också fallet. Det var en stenhård kamp som hade kunnat sluta hur som helst, men jag är glad för killarnas skull över att de fick betalt för allt slit.
Har man varit med ett tag så vet man att matcherna mellan Genarp och Klågerup är trevliga bataljer mellan två anrika föreningar. Även om säsongen inte hunnit bli så gammal, var det serieledarna som var på besök. Vi var förberedda på alla scenarier och det viktiga var att hålla fokus på en så hög nivå som möjligt. Matchen innehöll nästan allt. Eller jo, den innehöll nog allt.
De första fem minuterna var händelserika. Medan bortalaget ropade efter straff, ställde vi om och när Simme föll omkull på andra sidan planhalvan pekade domaren på straffpunkten till vår fördel. Men vänta. Den assisterande domaren tyckte något helt annat. Det blev ingen straff och dessutom en varning för filmning. Jag yttrar mig inte över beslutet, men de kära linjemännen gör oss osäkra. Ibland säger de att de inte har något att säga till om, men ibland vill de gärna stå i centrum. Vad gäller, kan man undra.
Med tio minuter kvar av halvleken fick vi utdelning. Då hade Max Mårtensson justerat in sig efter några chanser, varpå en nick gick strax utanför målramen. Calle lyfte in en frispark som placerades i mål bortom räckhåll för målvakten. Bollen tog faktiskt på hjulet först (också något som kan vara ovisst från fall till fall), men Max var alert och valde det säkra före det osäkra när han slog in bollen i nät.
Nej, det var inte ofarligt i vårt straffområde. De hade en skarp målchans där avslutet gick över och en ribbträff på en frispark strax före halvtidsvilan. Man skulle kunna säga att vi var det effektivare laget framför mål och därför drog också det längsta strået.
Men det skulle dröja. Första kvarten av andra halvlek såg vi lite vilsna ut. Visserligen var deras forcering inget oväntat, men vi kom inte riktigt rätt i våra positioner och var alldeles för ivriga när vi väl hade bollen. Vi kände att vi behövde göra något och medan vi förberedde tre byten, så åkte vi på en straff som tyvärr gick i mål även om Erik var på bollen.
Bytena gjordes ändå. Och de blev lyckade. Emil Mårtensson behövde inte många minuter innan han snyggt lättade bollen över en utrusande målvakt. Framspelaren var Max Mårtensson som också efter vår segersång valdes till Man of the Match av förra omgångens MOTM Simme. Välförtjänt.
Ju längre matchen led mot sitt slut kändes vi som det starkare laget och hade lägen att stänga matchen kan jag tycka. I den 75:e minuten fick bortalaget en spelare utvisad efter två varningar. Man skulle kunna tro att det bara var att spela av matchen, men riktigt så behagligt var det inte. I slutminuten fick de en frispark strax utanför straffområdet, en fin möjlighet vill jag säga. Tur för vår del tog vår stabila frisparksmur hand om avslutet.
Att vi studsade tillbaka efter premiärinsatsen var mer eller mindre väntat. Att vi tog andra raka segern är ett styrkebesked. Två fullträffar mot tre tuffa motståndare i säsongsinledningen är klart godkänt. Säsongen är lång och det finns många fler tuffa uppgifter att handskas med. Killarna tycker det här är roligt och jag hoppas att alla Giffare tycker det är lika skoj att hänga med på resan.
Alla vill spela på vår fina gräsmatta. Tyvärr väntar vi fortfarande på att få OK av kommunen.
// Murre
