En seger är alltid en seger och kan beskrivas på många sätt. Under fredagen kom en viktig trepoängare, detta via 3-1 i bortamötet med Skivarp.
Efter ungefär en kvart skruvade Simme in frisparken från distans. Bollen satt läckert i det berömda krysset. Knappt fyra minuter senare slog Max Dunegård ett inlägg från vänster som tajmades och riktades helt perfekt av Pontus Anderssons panna. Extra kul för Pontus som tränat flitigt, vilket också visade sig i en imponerande insats.
Att ha ledningen betyder inte per automatik en fördel. Ofta för med sig en utmaning om att inte slå av på takten och slå sig till ro. Med 2-0 i seglen efter 20 minuters spel och bud på trean kände jag att vi var det starkare laget och att vi borde kunna stänga matchen mycket tidigare. Istället bjöd vi in hemmalaget i matchen med väldigt enkla misstag, och deras reduceringsmål med bara någon minut kvar av halvleken får vi se som en nyttig erfarenhet.
Ett mål innan halvtid ger oftast det laget energi inför andra halvlek. Därför valde vi att ändra om lite i några positioner och försökte pumpa in ny energi i form av Emil Mårtensson, som var tillbaka efter sin period uppe i fjällen. Skoj att ha Emil tillbaka som är en trevlig prick och alltid bjuder på sig själv.
Jag vet inte om man ska kalla andra halvlek för en transportsträcka, men vi såg ut att ha koll på händelserna. Även om det inte var helt ofarligt när bollen var runt vårt straffområde, så var min känsla att killarna vet vad vi kan, och när vi väl bestämt oss känner vi oss trygga i vårt grundspel, vilket vi också gjorde.
På tilläggstid sköt Simme in sin andra fullträff för kvällen. Ett mål som också blev slutresultatet och som resulterade i tre oerhört sköna poäng. Förhoppningsvis också värmande för våra kära anhängare som, trots de kyliga vindarna, visade sitt värdefulla stöd.
Avsparkstiden 18.15 en fredag kräver sin planering. Själv fick jag sno mig från kontoret i Landskrona, först via E6:ans rusningstrafik, snabbt inom lägenheten i Malmö för ombyte och senare tråckla mig förbi E65:an ut till Möllevallen. Minst sagt ett stresspåslag varvat med adrenalinpåslag. När allt hade lagt sig kom jag på att senaste måltiden var intagen vid lunchtid. Väl hemma i guldstaden slank det ner en portion snabbmat. För en stund var allt förlåtet. Genarp hade vunnit.
// Murre
